Idag var jag tillsammans med min pappa i Köpenhamn för att möta upp farmor. Som den sociologen jag är så gjorde jag ett antal observationer.

Mina observationer gick ut på att dela människor i olika grupper.
Jag la märke till att religion och kultur spelade stor roll när man träffade den motsatta könet, trots att de hade familj. Jag la märke till att visa grupper var noga med att utmärka sig och sitt ursprung. En annan grupp visade sin lediga still och bara längtade till sina nära o kära.

Alla dessa människor trots dessa stora kulturella skillnaden visade en gemensam sak nämligen KÄRLEK ?

När man var där och såg alla dessa fantastiska människor hur dem på ett sådant fint sätt respekterade varandra så får det mig att undra ifall krig och elände tar slut snart.

Det bästa och mest oroväckande från observationen var att vi alla var beroende av varandra och tittade inte på ras, etnicitet religion, yrkeskategori eller något annat. Media visar en annan bild så fort man lämnar Kastrup, vilket innebär att vi iakttar varandra som om vi inte vore värda något. Lås in hatet och ta ut kärleken den ger dig ett långt och lyckligt liv.

Jag har svårt att förstå hur folk har mage att föra en bakom ljuset öga mot öga. Att det finns människor som säger att de älskar en men att de krossar en i bitar det bryr de sig inte om.

Att jag nu är sårad kan till mycket stor del bero på att jag själv tillåtit det då jag inte satte stopp i tid.

Det är en tuff period just nu som jag går igenom. Vet varken in eller ut;-(